Fördomar och kvällsbön.
Egentligen? Hur uppkommer fördomar och varför?
Jag tror att fördomar baseras på vad man själv har upplevt.
Men jag tycker ändå att det är skit. Jag menar, liksom, när man går ute på gatan och jag ser en person som är t.ex. mörk, ska jag då bara döma, bitchblicka och tänka "utlänning" ?
Eller om jag träffar en tjej som klär sig annorlunda och lyssnar på skum musik. Ska jag då tänka "mobbad" ?
Alla personer förknipparvju olika saker eller låtar mm med olika händelser. Men ändå, det är ändå inte rätt att bara döma folk rätt av utan att se insidan på dom. För dom, så kanske det vi ser som konstigt är helt normalt. Det kanske är dom som tycker att vi är konstiga?
Vem är det egentligen som började med fördomar.
Om man ser på t.ex. kristendomen. Det är många som tänker liksom, nä men jag kan inte konfirmera mig för att jag tror inte på just det, t.ex. skapelseberättelsen. Du behöver inte tro på allt inom kristendom. Jag menar, kristendomen är inte en religion, den handlar om att ha en relation med Gud. Och han älskar dig hur mycket eller lite du än tror på honom.
Men, tillbaka till ämnet.
Jag blir så sur när folk säger liksom nä nu måste jag sluta med det, Gud kommer att straffa mig.
Vad har folk för bild av kristendom egentligen? Att Gud sitter och kollar i ett register och bestämmer, han har varit god. Då får han åka till himlen efter att han har dött. Men hon där då, aj aj, hon åker ner till helvetet.
Som på julafton när man sitter och ser på när to gen kollar vilka som ska få julklappar det året.
Jag tycker att fördomar suger. Bokstavligen! Man kan bara inte döma hur man tror att någonting är och sen föra vidare så att den personen också dömer. Jag tycker bara att alla människor ska börja om liksom och radera alla uppfattningar från utsidan och se personer för vilka dom verkligen är.
Jag är bara så glad för att Gud älskar oss alla vad vi än gör.
Idag har jag haft sån himla feeling efter att jag hade varit i kyrkan så jag vill sluta detta inlägget med en bön.
Käre Gud. Jag tackar dig för att du älskar oss alla vad vi än gör. Och jag är så glad att du lyfter bort allt ont från oss.
Din kärlek är så stor så vi små människor kommer aldrig att kunna förstå den. Jag vet att du alltid gör det bästa för oss. Även fast det kan kännas så fel ibland. Som ens föräldrar dom gör alltid det bästa för en.
Du vet det bästa för oss, för du ser oss alla, du ser våra hjärtan, vad vi längtar efter och vad vi känner.
Käre Jesus jag tackar dig för att du kom till jorden för att rädda oss från allt elände. För att ta hand om oss. Tack för att du tar alla våra bördor som tynger ner oss och bär det på dina axlar. För att du hjälper oss när vi har det svårt.
Gud, jag förstår inte hur du kan ta hand om oss alla samtidigt, och bära oss alla när vi har det som svårast. Men på något sätt klarar du det.
Jag tackar dig för att du finns i mitt liv och jag älskar dig så mycket att jag kan inte förklara det.
Jag vill be för en viss person som har det lite svårt just nu.
Ta hand om Caesar.
Jag vill sjunga om dig för evigt Gud och jag älskar dig.
Amen.
Nu kommer jag säkert att bli typ dömd och kallad "hon den där kristna"
Fast vet du vad, jag bryr mig inte. Jag älskar att vara kristen och det betyder jättemycket för mig!
Annars, vad har du gjort idag?
Kram från mig! :)
Ps. Blir ingen låt just nu för jag sitter vid iPaden och jag vet inte riktigt hur det funkar då ...
Lägger istället in en länk... Om den nu funkar då, annars kopiera bara den osvosv.
http://m.youtube.com/watch?v=63omsHzAMTI
Du!
Hej!
Min inspiration är - för tillfället - slut och jag är mycket trött.
Tänkte bara kika in och säga:
Du är du och du ska inte vara någon annan.
Ingen kan allting. Men du är perfekt just som du är. För det är så Gud har skapat dig!
Så låt ingen trycka ner dig och bestämma över vem du ska vara.
T.ex. dåliga egenskaper är bra! Jag menar, en person som inte har några dåliga egenskaper skulle ju inte vara kul alls?
Jag vill bara att du ska komma ihåg att INGEN ska få säga åt dig hur du ska vara!
Bara lyssna på ditt hjärta och gör det DU vill!!
Kärlek från mig!
Min inspiration är - för tillfället - slut och jag är mycket trött.
Tänkte bara kika in och säga:
Du är du och du ska inte vara någon annan.
Ingen kan allting. Men du är perfekt just som du är. För det är så Gud har skapat dig!
Så låt ingen trycka ner dig och bestämma över vem du ska vara.
T.ex. dåliga egenskaper är bra! Jag menar, en person som inte har några dåliga egenskaper skulle ju inte vara kul alls?
Jag vill bara att du ska komma ihåg att INGEN ska få säga åt dig hur du ska vara!
Bara lyssna på ditt hjärta och gör det DU vill!!
Kärlek från mig!
When it is quiet.
Hej på er!
Denna dagen har varit go! Eller a, alla dagar är typ goa nu för tiden :D
Igår sov jag över med mina älsklingar Sanna, Rikard och Elektra :)
SÅ när jag hade kravlat mig upp ur sängen, ätit och fixat mig så pallrade jag mig ner till Klara och vi gick ner till kyrkan för att gå på gudstjänst! Väl framme så kommer hon som liksom har hand om sången i kyrkan och frågade oss om vi hade sjungit en viss låt, och vi liksom: aaa... och det slutade med att vi fick vi sjunga den under förbönen då ..
(liten shock,, men det gick bra..)
Men aja, sen var det ''fairtrade fika'' ;) och sen gick jag och Klara och Lisa ut och rullade nerför backar :)
Efter det åkte jag och Klara in till stan och shoppade lite, åt pizza och fikade!! Det var najs!
Vad har du gjort idag ?
Idag på gudstjänsten hörde vi en berättelse som jag tyckte mycket om.
Tänkte berätta den, (kommer inte ihåg helt och hållet men jag försöker att minnas)
Det var en herde som hade 100 st får. Han skulle en dag räkna in dom och han räknade men kom bara fram till att han hade 99 får just där. Herden tänkte att han skulle räkna dom en gång till så han gjorde det, men han kom fortfarande fram till 99 stycken.
Han gav sig då ut för att leta efter det sista fåret.
(Man fick inte veta hur han hittade fåret, men det hade säkert fastnat någonstans eller så)
Men så småningom iallafall hittade herden sitt får och dom begav sig hem till de andra fåren.
Varför berättade du den här?, tänker du då.
Jo, jag valde att skriva om denna berättelse för jag tycker att den är så söt. Jag känner mig så trygg i den.
Jag tänker såhär,
herden hade ju liksom kvar 99 stycken av sina hundra får och ändå gick han ut, gjorde sig besvär bara för att hitta det sista älskade fåret,
Det är så som med Gud och mig!
Vad jag än gör, vart jag än går har jag alltid någon som älskar mig! Och om någon skulle försvinna så skulle ju Gud fortfarande göra allt för att få tillbaka den personen, trots att det finns flera miljarder människor på jorden!
Bara så ni vet. Så
älskar jag er alla!
Det är så skönt att bara få skriva av sig även fast att det är typ ingen som läser!
Det är liksom det som är meningen med min blogg. Jag skriver inte för att få flest besökare i hela Sverige och bli den kändaste bloggerskan. Jag bloggar för att jag tycker det är kul att sprida min glädje och hur jag känner om kristendomen och Gud för dom som ramlar in här och hittar något dom tycker är intressant att läsa.
Inte bara: hej bloggen jag är sjuk nu! *bild på mig själv i sängen* jag ska fortsätta kolla på big brother, hörs sen PUSS.
Så med andra ord:
tack för att just du och blogg.se finns! ;D
Här visar jag er min och Klaras (nuvarande) favoritlåt som vi sjunger på hela tiden!
Jag tycker bara att texten är så SJUKT UNDERBAR!
Nu ska jag gå och lägga mig.
Hoppas din fortsatta söndagkväll blir jättehärlig :)
Kram // Alexia
Denna dagen har varit go! Eller a, alla dagar är typ goa nu för tiden :D
Igår sov jag över med mina älsklingar Sanna, Rikard och Elektra :)
SÅ när jag hade kravlat mig upp ur sängen, ätit och fixat mig så pallrade jag mig ner till Klara och vi gick ner till kyrkan för att gå på gudstjänst! Väl framme så kommer hon som liksom har hand om sången i kyrkan och frågade oss om vi hade sjungit en viss låt, och vi liksom: aaa... och det slutade med att vi fick vi sjunga den under förbönen då ..
(liten shock,, men det gick bra..)
Men aja, sen var det ''fairtrade fika'' ;) och sen gick jag och Klara och Lisa ut och rullade nerför backar :)
Efter det åkte jag och Klara in till stan och shoppade lite, åt pizza och fikade!! Det var najs!
Vad har du gjort idag ?
Idag på gudstjänsten hörde vi en berättelse som jag tyckte mycket om.
Tänkte berätta den, (kommer inte ihåg helt och hållet men jag försöker att minnas)
Det var en herde som hade 100 st får. Han skulle en dag räkna in dom och han räknade men kom bara fram till att han hade 99 får just där. Herden tänkte att han skulle räkna dom en gång till så han gjorde det, men han kom fortfarande fram till 99 stycken.
Han gav sig då ut för att leta efter det sista fåret.
(Man fick inte veta hur han hittade fåret, men det hade säkert fastnat någonstans eller så)
Men så småningom iallafall hittade herden sitt får och dom begav sig hem till de andra fåren.
Varför berättade du den här?, tänker du då.
Jo, jag valde att skriva om denna berättelse för jag tycker att den är så söt. Jag känner mig så trygg i den.
Jag tänker såhär,
herden hade ju liksom kvar 99 stycken av sina hundra får och ändå gick han ut, gjorde sig besvär bara för att hitta det sista älskade fåret,
Det är så som med Gud och mig!
Vad jag än gör, vart jag än går har jag alltid någon som älskar mig! Och om någon skulle försvinna så skulle ju Gud fortfarande göra allt för att få tillbaka den personen, trots att det finns flera miljarder människor på jorden!
Bara så ni vet. Så
älskar jag er alla!
Det är så skönt att bara få skriva av sig även fast att det är typ ingen som läser!
Det är liksom det som är meningen med min blogg. Jag skriver inte för att få flest besökare i hela Sverige och bli den kändaste bloggerskan. Jag bloggar för att jag tycker det är kul att sprida min glädje och hur jag känner om kristendomen och Gud för dom som ramlar in här och hittar något dom tycker är intressant att läsa.
Inte bara: hej bloggen jag är sjuk nu! *bild på mig själv i sängen* jag ska fortsätta kolla på big brother, hörs sen PUSS.
Så med andra ord:
tack för att just du och blogg.se finns! ;D
Här visar jag er min och Klaras (nuvarande) favoritlåt som vi sjunger på hela tiden!
Jag tycker bara att texten är så SJUKT UNDERBAR!
Nu ska jag gå och lägga mig.
Hoppas din fortsatta söndagkväll blir jättehärlig :)
Kram // Alexia
Lika värda? Eller?
Hola Bloggen! :)
Idag har jag varit med kompisar och varit i kyrkan.
Gick upp tidigt för att ha en mysmorgon med min älskling Sanna! Sen träffade jag Klara och vi gick ner till kyrkan och hängde där med några andra!:P
Jag tänker rätt ofta. På allt möjligt. Var Gud finns just nu? Hur kommer jag se ut om 30 år?
Vad tänker just den personen på nu?
Ja, jag tänker på lite allt möjligt.
Iallafall.
Idag tänkte jag på hur orättvist det är i världen! Liksom, alla är vi ju lika värda. Ändå sitter vi eorupeer här och gottar oss, slänger mat, skolkar från skolan för att vi inte orkar och slösar på allting! Medans det finns folk som skulle längta efter bara ett glas vatten och att ens gå i skolan?!!!
Hur tänker Gud då? Alla borde väl ha det lika bra? Tycker jag iallafall. Ungefär som att om jag och Sanna är jättehungriga och vi ser 4 äpplen, varför ska jag då få 3 stycken och Sanna bara 1?
Visst, man tänker ju liksom. Men, det är ju jag som ska leva och jag lever mitt liv precis som jag vill ha det och jag vill inte ändra på något?
Men dom som inte har några pengar eller ingen mat. Ska dom inte få det då? Medans vi här hemma gnäller varje dag ''åh jag har inga kläder att ha på mig'' när man står framför en proppfull stökig garderob.
Eller när man gnäller om att man är förskyld och inte går till skolan, utan istället ligger hemma och martyrar sig. Eller går till skolan och gnäller ''där'' om hur dåligt man mår, när folk i andra länder lever bland olika sjukdomar hela tiden!
Man vet ju liksom att hur man än är, om man är svart vit, bög, bi, kort, lång etc så älskar Gud en. Men hur delar han då upp ''rikedomarna'' ;) ?
Men... Nog om liknelser
Undrar om Gud har en mening med allt?! För isåfall, vad är meningen med orättvisan i världen?
Jag tycker iallafall att han borde tänka om när det gäller sådant här.
Bara för att man är kristen betyder inte det att man måste hålla med i allt vad Gud säger och gör.
Det gör jag inte här. Jag tycker att -vad han än har för mening med det här- så är det fel.
Nu har min inspiration att skriva tagit slut och jag är trött, så imorgon -kanske, eller någon annan dag- får ni höra vad jag tänker på då!
Här kommer dagens inläggets låt! ;)
Cry of the broken!
Sov gott! Älskar er //Alexiaa(:
Idag har jag varit med kompisar och varit i kyrkan.
Gick upp tidigt för att ha en mysmorgon med min älskling Sanna! Sen träffade jag Klara och vi gick ner till kyrkan och hängde där med några andra!:P
Jag tänker rätt ofta. På allt möjligt. Var Gud finns just nu? Hur kommer jag se ut om 30 år?
Vad tänker just den personen på nu?
Ja, jag tänker på lite allt möjligt.
Iallafall.
Idag tänkte jag på hur orättvist det är i världen! Liksom, alla är vi ju lika värda. Ändå sitter vi eorupeer här och gottar oss, slänger mat, skolkar från skolan för att vi inte orkar och slösar på allting! Medans det finns folk som skulle längta efter bara ett glas vatten och att ens gå i skolan?!!!
Hur tänker Gud då? Alla borde väl ha det lika bra? Tycker jag iallafall. Ungefär som att om jag och Sanna är jättehungriga och vi ser 4 äpplen, varför ska jag då få 3 stycken och Sanna bara 1?
Visst, man tänker ju liksom. Men, det är ju jag som ska leva och jag lever mitt liv precis som jag vill ha det och jag vill inte ändra på något?
Men dom som inte har några pengar eller ingen mat. Ska dom inte få det då? Medans vi här hemma gnäller varje dag ''åh jag har inga kläder att ha på mig'' när man står framför en proppfull stökig garderob.
Eller när man gnäller om att man är förskyld och inte går till skolan, utan istället ligger hemma och martyrar sig. Eller går till skolan och gnäller ''där'' om hur dåligt man mår, när folk i andra länder lever bland olika sjukdomar hela tiden!
Man vet ju liksom att hur man än är, om man är svart vit, bög, bi, kort, lång etc så älskar Gud en. Men hur delar han då upp ''rikedomarna'' ;) ?
Men... Nog om liknelser
Undrar om Gud har en mening med allt?! För isåfall, vad är meningen med orättvisan i världen?
Jag tycker iallafall att han borde tänka om när det gäller sådant här.
Bara för att man är kristen betyder inte det att man måste hålla med i allt vad Gud säger och gör.
Det gör jag inte här. Jag tycker att -vad han än har för mening med det här- så är det fel.
Nu har min inspiration att skriva tagit slut och jag är trött, så imorgon -kanske, eller någon annan dag- får ni höra vad jag tänker på då!
Här kommer dagens inläggets låt! ;)
Cry of the broken!
Sov gott! Älskar er //Alexiaa(:
Gud?
Gud? Finns han?
Jag vet inte riktigt hur storleken blir för det blir oftast fel när jag försöker med sånt här... Men jag har ju Niklas som hjälper mig, eller a, han försöker, jag fattar ibland.. ;)
Nu ska jag göra något slappt, kanske dricka te och läsa något..
Kvällen förgylls av att åka till kyrkan och gå på tonår! Ska bli nice :)
Vad ska du göra idag/ikväll?
Ha det grymt!! Love / Alexia :P
För finns Gud såklart. Han är en stor del av mitt liv och jag är rätt säker på att jag inte skulle klara mig utan honom.
Jag tror inte att gud är någon gubbe som sitter uppe i himlen på ett moln och gläds åt allt han har skapat.
Utan jag tror istället att han finns överallt! Att han är luften vi andas, marken vi går på och löven på träder som vi känner på. Gud är allt, han är kärlek och glädje!
Om någon skulle fråga mig om saker om Gud och jag inte kunde svaren så skulle jag bara undra, måste man kunna alla svar på allting bara för att man är kristen. Nej det tycker inte jag, du behöver inte ha alla svar!
Det kan kännas svårt ibland, att vara kristen. Speciellt i skolan, med alla kompisar och så. Så var det iallafall för mig innan jag berättade för allmänheten, - kom ut ur garderoben - att jag var kristen.
Jag tyckte det var lite läskigt och pinsamt att stå kvar vid ljusen på konfan och be när alla gick därifrån. Men nuförtiden är det inte så längre. Jag känner mig säker i mig själv och i min religion. Men det viktigaste är att du ska känna dig säker och att du t.ex inte går på konfa för att kompisarna eller för att föräldrarna vill det. Du måste vilja det själv, i hjärtat! Gud älskar oss alla lika mycket, även om man är kristen eller inte. Och om du känner att du vill att Gud ska bli en del av DITT liv så är det aldrig försent! Även om du inser detta när du är 79 och ett halvt eller när du är 13 år. Han välkomnar oss alla med öppna armar. ALLTID!
Gud är min inspiration, min hjälp. När saker går fel och det känns som att allt ska rasa är han med mig och hjälper mig!
Jag tänker berätta en historia för er, men jag kan den inte riktigt så jag improviserar och hittar på lite!!! ;) men ni kommer fortfarande fatta poängen!
Det var en man som hade dött och träffade Gud.
Gud visade mannen hela hans liv och han visade det som en strand, en strand med fotspår, som att man har gått hela den vägen under sitt liv.
Mannen blickade framåt och började gå, han kom fram till ett ställe där det bara fanns ett par fotspår och sade:
Det här var när jag hade det som svårast, varför fick jag vara ensam då? Varför övergav du mig just då, när jag behövde dig som mest?
Gud svarade då:
De fotspåren du ser där är inte dina. De är mina.
När du hade det som svårast, då bar jag dig.
Med detta vill jag visa att Gud är med alla i alla situationer! Han finns alltid med dig och stöttar dig.
Här sätter jag in en låt som jag tycker mycket om!
Gud visade mannen hela hans liv och han visade det som en strand, en strand med fotspår, som att man har gått hela den vägen under sitt liv.
Mannen blickade framåt och började gå, han kom fram till ett ställe där det bara fanns ett par fotspår och sade:
Det här var när jag hade det som svårast, varför fick jag vara ensam då? Varför övergav du mig just då, när jag behövde dig som mest?
Gud svarade då:
De fotspåren du ser där är inte dina. De är mina.
När du hade det som svårast, då bar jag dig.
Med detta vill jag visa att Gud är med alla i alla situationer! Han finns alltid med dig och stöttar dig.
Här sätter jag in en låt som jag tycker mycket om!
Jag vet inte riktigt hur storleken blir för det blir oftast fel när jag försöker med sånt här... Men jag har ju Niklas som hjälper mig, eller a, han försöker, jag fattar ibland.. ;)
Nu ska jag göra något slappt, kanske dricka te och läsa något..
Kvällen förgylls av att åka till kyrkan och gå på tonår! Ska bli nice :)
Vad ska du göra idag/ikväll?
Ha det grymt!! Love / Alexia :P
Lyssna och sov gott!
Nu är jag trött och ska snart sova. God natt!! :p
Dör på den här låten!!!
Dör på den här låten!!!
Hillsong myskänsla i kyrkan! (y)
Halloj bloggen! Just nu sitter jag och Klara Wising och dricker te och kollar på hillsong i kyrkan! Sjukt najs!!!! Vi har bestämt att vi ska åka på hillsong i november!! Långt kvar, men endå! Det är en sådan skön känsla! Jag menar jag ryser bara när jag tittar på det på YouTube!! Jag vet, kort inlägg men men. Ha det bra, kärlek / Alexia!
Min tro!
Jag tror på gud och är jätteglad att han finns med i mitt liv!
Istället för att berätta om vad Gud är för er - för jag tror att ni kanske redan vet det, eller? - tänker jag berätta för er om min tro, och hur gud blev en - stor - del av mitt liv!
När jag var liten, var jag en sådan lite underlig unge. Som gjorde konstiga och töntiga grejer men samtidigt försökte vara cool!
Jag gick i 3an och satt på fritidsklubben (målade säkert eller något) och då kommer det in 2 stycken personer och börjar berätta vilka dom är! Det visar sig att de kommer från scouterna i missionskyrkan. De står där ett tag och berättar om vad scouter gör och hur kul det är!
Sen när jag då kommer hem från fritidsklubben, berättar jag för mamma och pappa om vad som har hänt på fritids, de sa då att det verkade kul och att vi kunde åka och pröva på!
Osvosv. så började jag i scouterna och tyckte att det var jättekul! Vi lagade mat, lekte lekar, pysslade, paddlade kanot, byggde grejer, åkte till blomsholm och massa mer!
Ända sen dess har jag gått i scouter och inte tänkt så mycket på själva Gud. Vi hade andakt efter varje scoutkväll, där Emelie - vår ledare - berättade någon söt historia som betydde något, vi lyssnade, bad nying eller scoutbönen och förstod halvt. men mer var det inte. Jag tänkte aldrig så mycket på Gud eller vad han var.
Jag bad någon gång ibland om det var t.ex. något jag ville skulle hända men jag kände aldrig någon riktig samhörighet med honom.
Innan sommarlovet 2010 började fick jag ett brev av våran präst om att jag var varmt välkommen att konfirmera mig i den kyrkan. Jag tog emot brevet och tog hem det, men sen försvann det någonstans ut från mitt synfält och från det jag brukade tänka på.
Jag började sen 8an efter sommarlovet och fick höra av mina kompisar att de hade börjat gå på konfirmation och tyckte det var kul, jag tänkte att jag kanske skulle göra det iallafall, men glömde åter bort det igen.
Men när mina kompisar började berätta om konfirmationsläger, hur många kompisar de hade fått och när de väl skulle konfirmeras kände jag lite mer ånger och frågade sedan prästen nästa gång jag var på scouterna om jag kunde hoppa in. Då hade det ju gått mer än hälften och det var februari/mars så han sa att jag fick gå nästa år istället.
Eftersom de jag gick i scouter med var ett år yngre så tänkte jag att det var väl ändå bra, för då fick jag ju konfirmera mig med dom!
När det gäller scouterna åkte på mer och mer läger, hade roligt och ville verkligen att Gud skulle bli en del av mitt liv men det kändes aldrig som att det verkligen blev så!
Så hösten 2011 gick jag på första konfamötet och skämdes oerhört när prästen ropade upp ens namn och man skulle ställa sig upp och snurra runt. Men jag kände redan då att det verkade kul!
Veckora fortsatte och jag längtade mer och mer till kyrkan, gick på ungdomsgustjänster och vanliga gustjänster.
Andakterna där var lite mer än våra små andakter i scouterna - som jag uppskattar! - och det var alltid någon som pratade om deras erfarenheter istället för att berätta en liten historia. Sen sjöng vi, tände ljus och bad.
Det var då jag upptäckte att jag älskar musik, både att sjunga - trots att jag inte är världsbäst på det- spela musik och lyssna på den.
Så en gång på andakten efter konfan var det något som var speciellt, ledarna satt lite utspritt och det var en annan spänning i kyrksalen.
En ledare gick då fram och berättade om när han hade vart på trysil lägret - ett läger där man åker med alla kyrkkompisar typ till en skidort och har mysigt -, han skulle då berätta om hans tro.
Han berättade en sak som hade hänt på en andakt han hade vart på.
det var vanlig andakt och de satt och bad eller något och så börjar hans hjärta och bulta och just då går en ledare upp och säger ''Jag ser framför mig att Gud står och bultar på någons hjärta och vill komma in'' osvosv.
Men ja, tillbaka till mig. Det konstiga var att när han har gått tillbaka och berättat vidare och sagt att ledarna sitter lite utspritt om man vill prata så börjar mitt hjärta att bulta. Jag vet det låter som att jag bara kopierar någon annans historia, men det var verkligen så. Det hände exakt samma sak med mig! Så jag tände ett ljus och bad till Gud, - bara en liten bön - att jag verkligen ville att han skulle bli en del av Mitt liv!
Sedan gick jag till prästen - som man också kunde prata med - och sa att jag ville att han skulle be för att Gud skulle bli en del av mitt liv och så gjorde han det.
Det var då jag blev liksom riktigt ett med Gud, det var som att han levde inom mig och jag kände att jag verkligen trodde på honom.
Sen dess - okej, det var inte SÅ längesen men.. - har jag alltid kallat mig kristen.
Nu jag är i kyrkan nästan varje dag och hänger med mina kompisar.
Det är bara så skönt för då har man liksom andra att dela sin tro med. Man behöver inte göra så mycket i kyrkan, man bara är.
Lever livet!
Så. om ni nu har orkat hålla ut tills nu - ni kanske tyckte det var så långtråkigt att ni stängde ner sidan - har jag berättat om min tro!
Vad är din tro?
Men men! Vad har du gjort idag? Bara slappat eller? ;)
Kram från mig! och ha en fortsatt grym söndag! Snart börjar skolan igen ;)
Love / Alexia
Jag länkar en grym låt som jag älskar, - jag vet typ inte hur man lägger upp den här, hade bara tur i fredags -
men men!
url: http://www.youtube.com/watch?NR=1&feature=endscreen&v=hAx-2vNb2aU
Istället för att berätta om vad Gud är för er - för jag tror att ni kanske redan vet det, eller? - tänker jag berätta för er om min tro, och hur gud blev en - stor - del av mitt liv!
När jag var liten, var jag en sådan lite underlig unge. Som gjorde konstiga och töntiga grejer men samtidigt försökte vara cool!
Jag gick i 3an och satt på fritidsklubben (målade säkert eller något) och då kommer det in 2 stycken personer och börjar berätta vilka dom är! Det visar sig att de kommer från scouterna i missionskyrkan. De står där ett tag och berättar om vad scouter gör och hur kul det är!
Sen när jag då kommer hem från fritidsklubben, berättar jag för mamma och pappa om vad som har hänt på fritids, de sa då att det verkade kul och att vi kunde åka och pröva på!
Osvosv. så började jag i scouterna och tyckte att det var jättekul! Vi lagade mat, lekte lekar, pysslade, paddlade kanot, byggde grejer, åkte till blomsholm och massa mer!
Ända sen dess har jag gått i scouter och inte tänkt så mycket på själva Gud. Vi hade andakt efter varje scoutkväll, där Emelie - vår ledare - berättade någon söt historia som betydde något, vi lyssnade, bad nying eller scoutbönen och förstod halvt. men mer var det inte. Jag tänkte aldrig så mycket på Gud eller vad han var.
Jag bad någon gång ibland om det var t.ex. något jag ville skulle hända men jag kände aldrig någon riktig samhörighet med honom.
Innan sommarlovet 2010 började fick jag ett brev av våran präst om att jag var varmt välkommen att konfirmera mig i den kyrkan. Jag tog emot brevet och tog hem det, men sen försvann det någonstans ut från mitt synfält och från det jag brukade tänka på.
Jag började sen 8an efter sommarlovet och fick höra av mina kompisar att de hade börjat gå på konfirmation och tyckte det var kul, jag tänkte att jag kanske skulle göra det iallafall, men glömde åter bort det igen.
Men när mina kompisar började berätta om konfirmationsläger, hur många kompisar de hade fått och när de väl skulle konfirmeras kände jag lite mer ånger och frågade sedan prästen nästa gång jag var på scouterna om jag kunde hoppa in. Då hade det ju gått mer än hälften och det var februari/mars så han sa att jag fick gå nästa år istället.
Eftersom de jag gick i scouter med var ett år yngre så tänkte jag att det var väl ändå bra, för då fick jag ju konfirmera mig med dom!
När det gäller scouterna åkte på mer och mer läger, hade roligt och ville verkligen att Gud skulle bli en del av mitt liv men det kändes aldrig som att det verkligen blev så!
Så hösten 2011 gick jag på första konfamötet och skämdes oerhört när prästen ropade upp ens namn och man skulle ställa sig upp och snurra runt. Men jag kände redan då att det verkade kul!
Veckora fortsatte och jag längtade mer och mer till kyrkan, gick på ungdomsgustjänster och vanliga gustjänster.
Andakterna där var lite mer än våra små andakter i scouterna - som jag uppskattar! - och det var alltid någon som pratade om deras erfarenheter istället för att berätta en liten historia. Sen sjöng vi, tände ljus och bad.
Det var då jag upptäckte att jag älskar musik, både att sjunga - trots att jag inte är världsbäst på det- spela musik och lyssna på den.
Så en gång på andakten efter konfan var det något som var speciellt, ledarna satt lite utspritt och det var en annan spänning i kyrksalen.
En ledare gick då fram och berättade om när han hade vart på trysil lägret - ett läger där man åker med alla kyrkkompisar typ till en skidort och har mysigt -, han skulle då berätta om hans tro.
Han berättade en sak som hade hänt på en andakt han hade vart på.
det var vanlig andakt och de satt och bad eller något och så börjar hans hjärta och bulta och just då går en ledare upp och säger ''Jag ser framför mig att Gud står och bultar på någons hjärta och vill komma in'' osvosv.
Men ja, tillbaka till mig. Det konstiga var att när han har gått tillbaka och berättat vidare och sagt att ledarna sitter lite utspritt om man vill prata så börjar mitt hjärta att bulta. Jag vet det låter som att jag bara kopierar någon annans historia, men det var verkligen så. Det hände exakt samma sak med mig! Så jag tände ett ljus och bad till Gud, - bara en liten bön - att jag verkligen ville att han skulle bli en del av Mitt liv!
Sedan gick jag till prästen - som man också kunde prata med - och sa att jag ville att han skulle be för att Gud skulle bli en del av mitt liv och så gjorde han det.
Det var då jag blev liksom riktigt ett med Gud, det var som att han levde inom mig och jag kände att jag verkligen trodde på honom.
Sen dess - okej, det var inte SÅ längesen men.. - har jag alltid kallat mig kristen.
Nu jag är i kyrkan nästan varje dag och hänger med mina kompisar.
Det är bara så skönt för då har man liksom andra att dela sin tro med. Man behöver inte göra så mycket i kyrkan, man bara är.
Lever livet!
Så. om ni nu har orkat hålla ut tills nu - ni kanske tyckte det var så långtråkigt att ni stängde ner sidan - har jag berättat om min tro!
Vad är din tro?
Men men! Vad har du gjort idag? Bara slappat eller? ;)
Kram från mig! och ha en fortsatt grym söndag! Snart börjar skolan igen ;)
Love / Alexia
Jag länkar en grym låt som jag älskar, - jag vet typ inte hur man lägger upp den här, hade bara tur i fredags -
men men!
url: http://www.youtube.com/watch?NR=1&feature=endscreen&v=hAx-2vNb2aU
Inspiration! :)
Hej alla goingar :) Jag klurar fortfarande på vad jag skall skriva men jag har fått lite inspiration!! Länk: http//:flyingbyfaith.blogg.se/ Bloggen som Niklas skriver är bra! Han och jag har liksom samma tanke om vad bloggen skall handla om! Medans min hjärna går på högvarv för att kunna klura ut grejer att skriva om tänker berätta lite mer småfakta om mig själv! Jag är kort och har brunt hår. Jag älskar nusik och jag lyssnar på allt från hillsong till coldplay till Oskar linnros till rihanna till olika sorters lovsånger och Ulrik munther! Min favoritfärg är grön och min favorit sorts blomma är solros! Random fakta är alltid bra!! Mina bra egenskaper är: jag är omtänksam och snäll! Mina dåliga är: jag är klumpig, blyg, envis och en tidsoptimist! i framtiden vill jag: resa jorden runt och göra bra grejor, synas och höras!:) Ja nog om mig!!!! Hur har din dag sett ut? Vad har du gjort? :) Sov sött! Kram /Alexia :p
God natt!
Här får ni också en go låt att lyssna på innan ni (när ni nu) ska till sängs! :p
Kram Alexia!
Kram Alexia!
Hej på er! -
Hej alla!
Som ni ser har jag en ny blogg, min förra blogg lade jag ner eftersom jag inte gillade den och för att jag använde den senast för ungefär 2 år sedan!
Jag tänker börja berätta lite om vem jag är.
Jag heter Alexia Caganis och är 15 år gammal, fyller 16 detta år, jag bor i lerum och har bott här (nästan) hela mitt liv!
Min fullpackade fritid brukar bestå av, kompisar, plugg, scouter, jogging, sjukgymnastik, gitarr, musik!, konfa och hänga i kyrkan! Hemma har jag även 3 katter, 2 marsvin och 1 hund så det är fullt upp där också!
Jag älskar musik, gud och att segla!
Så! nu känner ni mig lite! ;)
Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska skriva i min blogg?!
Det känns så tråkigt bara att skriva en blogg där man säger vad dagens outfit är och skriver t.ex.
''ska till skolan nu och sen till en kompis. puss puss bloggar mer imon!!''
Så vad finns det att skriva om?
jag vill skriva om något intressant men bara inte så det blir tråkigt..
Fast egentligen! Jag bloggar ju för att jag tycker det är kul.
Inte för att ni ska ha kul.. okej visst, en del av att blogga är ju för att få folk att läsa ens blogg, så kanske för att ni ska ha kul när ni läser också, fast det bestämmer ju ni själva om ni vill läsa min blogg eller inte!
Jag får iallafall skriva av mig!
Jag kommer iallafall att blogga när jag har någonting meninsfullt på hjärtat som jag vill dela med mig av!
Inget, ''hej jag är sjuk nu.. :( tråkigt va? ska sova hörs sen!''
Men vi får väl se hur det blir med min blogg och vad jag skall skriva om!! :)
Jag får väl komma på något.
Ha en fortsatt skön kväll!!!
Kram Alexia!
Som ni ser har jag en ny blogg, min förra blogg lade jag ner eftersom jag inte gillade den och för att jag använde den senast för ungefär 2 år sedan!
Jag tänker börja berätta lite om vem jag är.
Jag heter Alexia Caganis och är 15 år gammal, fyller 16 detta år, jag bor i lerum och har bott här (nästan) hela mitt liv!
Min fullpackade fritid brukar bestå av, kompisar, plugg, scouter, jogging, sjukgymnastik, gitarr, musik!, konfa och hänga i kyrkan! Hemma har jag även 3 katter, 2 marsvin och 1 hund så det är fullt upp där också!
Jag älskar musik, gud och att segla!
Så! nu känner ni mig lite! ;)
Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska skriva i min blogg?!
Det känns så tråkigt bara att skriva en blogg där man säger vad dagens outfit är och skriver t.ex.
''ska till skolan nu och sen till en kompis. puss puss bloggar mer imon!!''
Så vad finns det att skriva om?
jag vill skriva om något intressant men bara inte så det blir tråkigt..
Fast egentligen! Jag bloggar ju för att jag tycker det är kul.
Inte för att ni ska ha kul.. okej visst, en del av att blogga är ju för att få folk att läsa ens blogg, så kanske för att ni ska ha kul när ni läser också, fast det bestämmer ju ni själva om ni vill läsa min blogg eller inte!
Jag får iallafall skriva av mig!
Jag kommer iallafall att blogga när jag har någonting meninsfullt på hjärtat som jag vill dela med mig av!
Inget, ''hej jag är sjuk nu.. :( tråkigt va? ska sova hörs sen!''
Men vi får väl se hur det blir med min blogg och vad jag skall skriva om!! :)
Jag får väl komma på något.
Ha en fortsatt skön kväll!!!
Kram Alexia!
